Ett barns uppväxt ska vara fyllt av lek, värme, sol, sommar och massor av bus. Men så blir det inte för alla barn i Sverige. Det skär i mitt mammahjärta när jag tänker på de barn som varje år blir sjuka och måste ligga länge i en vårdsäng medan deras föräldrar slits mellan hopp och förtvivlan. Barn och sjukhus ska inte höra hop på något sätt, men jag vet att de får bra vård när de faktiskt blir sjuka.
Jag har aldrig behövt sitta vid mitt barns sida och undra hur det kommer att gå. Jag har aldrig hållit handen och kysst pannan på mitt barn och undrat om det är sista gången. Jag har haft tur, och barnen har framför allt haft tur att de fått lov att vara friska. De har på sin höjd legat på en brits för en undersökning och det är då inte för att de varit sjuka utan för att det ingår i planen för alla barn i landet.
Jag har vänner som haft barn på sjukhus, med ganska allvarliga sjukdomar, och de har alltid varit väldigt öppna med sina känslor. Jag tror att det är en viktig del i processen. Om ens barn är sjuk så är det lättare att orka med om man kan dela det med andra vuxna. Så om du har sjuka barn, bär det inte ensam. Prata med de omkring dig så orkar du mer.